Sista inlägget från Sverige på ETT ÅR

Då är det äntligen dags!! Jag har väntat på den här dagen huuur länge som helst, och nu när det verkligen är sant att jag ska åka så känner jag... ingenting? Så himla jättekonstigt, jag är inte ledsen, jag är inte nervös, jag är inte glad. Jag bara.. är. Men det är förhoppningsvis tillfälligt. Jag är i chocktillstånd antar jag.

Imorgon bär det av till NYC!! Inte varje dag något sådant händer. Har ställt klockan på kvart över 5, alltså om cirkus 6 timmar?

Men nu till mina underbara vänner i Sverige. De som kommer få mitt hjärta gå i kras när jag förstår allvaret med att vi inte kommer ses på ett år. JAG ÄLSKAR ER! Speciellt mina två absolut bästaste bästa.


Linn, aka Linus, det finns ingen som du. Du vet det, och därför finns det inte heller ord att förklara min kärlek till dig. Eller hur mycket jag kommer sakna dig. Men jag vet att när jag kommer tillbaka, eller när vi syns igen kommer allt kännas helt perfectly normalt och det kommer vara lycka!!



Kim, vem ska jag nu skämta med om helt onormala saker? Rita störda teckningar med? Jag går ju på rehab nu i ett år och lämnar dig ensam på dansgolvet på village. Men jag VET att du inte kommer vara ensam, allt kommer ordna sig. Och sen kommer jag hem och jäääävlar vilka utgångar vi ska ha då. Elvispen for life! SKAFFA DIG EN DATOR!!

Sandra! Dig kommer jag sakna också något otroligt. Kommer sakna att du är sen hela tiden och dina fyllor där det slutar med att din pappa får komma och hämta dig. Eller våra helt meningslösa samtal där vi båda sitter och gör andra saker. Och jag kommer sakna allt!!

Johanna, min lilla efterblivna apa. Det är jobbigt att veta att det inte blir några middagar hos dig på ett helt år! Eller för mig iaf, du kommer ju fortsätta med traditionen. Och mycket vin! Alltid mycket vin. Alltid FÖR mycket vin. Och inga fiskbullar som huvudrätt heller på ett år. Kommer sakna dig Johoe, uppdatera mig om allt dagligen tack!!

Det är så många jag kommer sakna, verkligen typ alla jag någonsin mött! Självklart betyder vissa mer för mig, och de vet vilka de är.

Hejdå Sverige. Hejdå mina käraste vänner och familj. Vi ses snart igen, jag lovar!! Hör av mig från orienteringen!

PUSSPUSSPUSSPUSSPUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0