Mitt glamorösa au pair liv....

Ilskan kokar inom mig nu. Helt vansinnigt hur arg jag är nu!! Jag tröstäter inte, jag proppar i mig av ILSKA! J-vla skitunge min unge är!! Han är verkligen spydigare än spydigast!! Helt OTROLIGT!!!
Igår så kommenterade han min mat, typ väldigt mycket! "jag gillar inte det där, jag gillar inte det, jag vill inte ha det, kan jag få äta det där istället". PALLA , har liksom stått och lagat mat i en timme så kommer han och bara klagar på ALLT. "kan du hämta vatten till mig" "mina flingor är mojsiga" "äggen är kalla" HANS KOMMENTARER SLUTAR ALDRIG!!!!
Och så pickar han på mitt språk också. Shit man, jag vet att jag inte kan engelska perfekt eftersom jag inte normalt talar engelska, pucko. Och hans flin när han säger det också, det säger typ "jag är bättre än dig och kommer alltid vara det".

I onsdags började han gråta för att jag sa att han skulle göra sina läxor. Igår så var han på så dåligt humör och försökte få mig att må lika dåligt som honom hela tiden. Slutade med att jag lät mig själv sluta en halvtimma tidigare för jag inte pallade med honom. Han sätter sig på sitt rum, helt ledsen och ber om uppmärksamhet. Så ger man honom en massa uppmärksamhet och så säger han "leave me alone, I want to be alone" blablabla.

Jag gör lite extra grejer i huset och får extra pengar för det (fortfarande lite). Och en av sakerna jag gör är att binda ihop deras kartongsaker och ställer det i hallen. Nu, när jag kom hem har jackson playdate och de leker i källaren. Kommer ner och säger "hey boys, how are you?"
Jackson säger direkt: "didn't you want the extra money? because you were suppose to recycle and now you didn't so my mum did it so you can't have the extra money."
Jag, HELT chockad för jag hade totalt glömt bort det står bara i trappan och försöker bearbeta vad som nyss hände. Säger typ "uhm... i forgot..." Ilskan börjar komma så jag vänder mig om mot jackson när jag går in i mitt rum och säger: "by the way, hi to you too" så stänger jag dörren och här sitter jag, vansinnigt arg.

Han har förstört min dag nu, tack tack tack din nioåriga skitunge.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0