Inte helt fel
Ska ringa till au pair in america och kräva det.
Puss hej
Nära glädjetårar
Men när en dörr stägs så öppnas nya.
Och vet ni vad? Är så glad att jag spricker snart.
Jag pratade nyss i fonen med en familj i BROOKLYN!!!!
Åh, jag dör! De var SÅÅ trevliga och vi ska träffas på söndag här i CT för de har ett hus i guilford!!!! ÅÅÅH jag är käääääääär!!
Mamman jobbade med PR, pappan var typ jätterolig och sa att jag skulle packa mina väskor redan så de kan kidnappa mig på söndag. I DON'T MIND!! Inte om det är till brooklyn!
De har en pojke på 8 år, min nya bästis. Och de har en hund!!
Jag är i himlen, någon nyp mig!!
Ska fira med B&Js Karamel Sutra.
PUSS
Kanske!
Har pratat i fonen med en värdfamilj som bor i Washington D.C., Chevy Chase. (Först när hon sa det så trodde jag hon sa: Chucky Cheese, men det är ju en resturang kedja.. Så typiskt mig)
Men hon var faktiskt väldigt trevlig. Blev lite förvånad när hon sa att hon jobbade som politiker för hon var så himla slapp eller vad man nu säger i språket. Hon sa typ "whatever" i varje mening. Tyckte det var lite kul!!
De rematchar för att au pairen har fått något jobb i regeringen (?) i sitt hemland, så hon ville åka hem.
Har hittills bara fått lite bilder, hon skulle skicka mer imorgon från jobbdatorn.
Ett minus är dock att jag jobbar 8-5 med en 3 mån bebis och en 2 årig pojke. Typ som jag har det nu, fast jag har Erica som hjälper..
Ett plus är området, verkar också finnas mycket svenska au pairer i D.C. Och det tackar jag till gud för, är lite smått trött på de tradiga tyskorna. Speciellt när jag också nu är den enda svenska au pairen i clustret. Komiskt.
Imorgon jobbar jag as usual, idag hade jag ju halvdag mer. Måste iväg imorgon till ett mall och införskaffa mig i något hett tills på fredag.På fredag är Raisa snäll och underhåller mig medan Johanna jobbar. Skulle ju vara fy skam om jag slösade bort hela dagen med att vänta på att få ta tåget. Så får jag se hur hennes Au pair liv är också, alltid intressant!
PUSS!
colorado eller tyskland?
Fick en massa uppgifter från en familj i Washington D.C.
Och alltså, de hade en fil med bara regler som var större än själva essayn om familjen!! Helt sjukt. Bara en mass regler och jag fick inte ha människor som sov över och bilen ska vara hemma dittan och dattan.
Så idag känner jag bara: Jag kommer aldrig hitta en ny familj.
Speciellt när det just nu inte finns några bra familjer i rematch, eller ska säga i bra områden. Min counselor har liksom gett ut mina uppgifter till två familjer i Colorado. Jag vill inte till colorado?
Inte så men hon ba: Du kommer bli den enda svenskan i clustret på 60 aupairer.
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA, kan lika gärna åka till tyskland om jag vill träffa så mycket tyska människor.
SKIIIIT. Allt är skit.
Emilia, kan du få någon tysk jävel i lincoln park att vilja rematcha?
Låter som en bra idé i mina öron...!!
over and bajs
Min nya craving
Jag har hittat något jag vill ha, men inte får köpa pga priset.
Express har sååå fina paljettleggings som jag cravar. Men jag får inte. Nästan en hel veckolön. Går inte!!
Plus, ska ju till NYC på fredag och fekka så jag måste ha pengar till tågbiljetter. Men alltså, vad ska jag ha på mig på fredag?
Panikerar.
Får hitta något imorgon.
Panik.
Har nu två familjer i Washington D.C området. Får väl se hur det går med dom. Gillar att clustret har 70 aupairer. Komiskt nästan!
Imorgon ska jag till west farms med Erica och barnen. Får se hur det går med Melania eftersom hon tenderar att bli så upprymd att hon sprängs när hon är i mall..
Måste sova nu alltså, så mycket att ta in från idag med familjer hit och dit och NYC planering och bla bla.
PUSS och godnatt (godmorgon för vissa antar jag!)
Kanske..? Kanske inte?
Allt låter bra. Men jag. vet. inte.
Jobbigt det här hörrni!
Dag 1
Nu är det alltså dag ett på rematchningen.
En familj har ringt mig, eller lämnat voicemail. 20 minuter utanför Washington DCs downtown.
Fyra andra familjer har fått mina uppgifter och kommer att ringa: En i Columbus, Ohio. En i Boston. En i Colorado. Och en i Stamford, där johanna bor!
Alltså, det går undan här!!
Ska bara inte ta någon i panik. Känner mig lite stressad. Andas Sanna, andas.
PUSS
Söndagsångest
Jag känner mig dålig.
dags att gå upp..
Men de gör det så svårt för mig! Fick liksom ett mail av Erica som bad om ursäkt för sin reaktion igår men ville att vi skulle prata idag om andra möjligheter än rematch.
Ja, jag förstår att de inte vill rematcha. Men jag känner bara att jag har bestämt mig och kommer inte ändra mig, den här staden, det här stället kommer liksom inte ändra på sig hur många kurser de än erbjuder mig. Jag orkar liksom inte hålla på med andra försök som ska sedan misslyckas och då ska jag göra dem ännu mer besvikna?
Nej, känns mycket lättare att bara få det överstökat när jag ännu inte har varit här så länge. Känns ju taskigt mot barnen också att dra om längre tid..
Måste klä på mig och gå upp nu, de kommer ju tro att jag gömmer mig annars.
PUSS
ps. TACK för allas stöd och pepp, det gör verkligen mina dagar att ni finns där!!
The Breakup
Så, idag var D-dagen.
Jag pratade först med min counselor efter au pair mötet. Jag storbölade mig igenom det. (observera att det var FÖRSTA gången jag grät sen jag kom hit)
Men hon var väldigt förstående och sa att rematch får det bli och att hon kommer hitta mig en familj! Är nämligen överskott på aupairer i rematch nu så det är svårare att hitta en familj. Som tur är kan man rematcha en längre tid om man har någon annanstans att bo, och jag har ju mammas kusin på long island som jag kan bo hos i värsta fall.
Sen när jag kom hem så gick jag ner och ringde Johanna som peppade mig inför mitt tal med Erica och Nick. Gick upp och vad hittar jag där? DE HAR GÄSTER!
Helvete tänker jag och leer mig igenom en hel middag och eftersnack och allt sånt. Självklart så kommer allt det typsiska upp på tal som ska komma upp på tal när man gör slut med sin familj. "Du är så lycklig att ha den här familjen och de här barnen" "Din mamma måste vara så stolt över dig, du är verkligen en enastående 19åring!" "Visst ska florida bli kul sanna?" "Vi ses snart igen Sanna!!" "Du kanske kan göra det här och det här?" "Du måste åka dit under blablabla".
Jag lovar, ALLT vi pratade om handlade om mig i den här familjen i framtiden. Var sjukt jobbigt. SÅ typiskt!
Men sen gick gästerna och jag sa att jag behövde prata med dem. Vi sätter oss ner och jag börjar stört böla, igen. Berättar allting så bra jag kan. Erica sitter och stirrar på sina fötter, nära tårar. Och nick var verkligen klippan. Han pratade och la in vissa skämt för att lätta upp stämningen och förstod och verkligen stöttade mitt beslut. Sen när vi pratat klart och jag förklarat att någon au pair kommer bli lyckligt lottade i den här familjen om de gillar området. (Finns nog ingen bättre familj än den här!!)
Nick går fram och kramar mig (Liksom mannen i huset som är så macho) och jag gråter. Erica börjar gråta och jag och hon står och gråter i varandras famnar ett tag innan vi säger godnatt.
Seriöst, känns som jag gjort slut med en pojkvän.
No kidding.
Super size everything
Jag drömde när jag somnade nyss att jag var au pair i en familj med tre flickor i äldre åldrar. typ kanske 6-10 års åldern! Såå mycket roligare jag hade som au pair!
Jag menar, mina dagar ser ut som följande:
Jag går upp, äter frukost. Går in i tvrummet och sitter och kollar på tv med Melania eller ritar med henne.
Runt 10tiden har hon oftast en kurs, så då åker jag dit med henne om inte Erica tar henne. Om jag är hemma är jag hemma med Nicholas som bara gråter, äter och sover. Inget kul händer där inte.
Sen kommer Melania hem, dags att göra lunch. Brukar vara lite kalkon och ett rostat bröd eller yougurt. Gör även lunch till mig själv. Melania är klar med lunchen, om Erica är hemma så sitter jag med Melania och kollar på tv. Om hon inte är hemma försöker jag balansera att Melania vill sitta i mitt knä samtidigt som Nicholas skriker.
Runt 1-2 tiden har jag rast till 4-4.30. Sen börjar jag igen och då är de strötid med tvtittande och en lååång väntan på att Nick kommer hem så vi kan äta. Runt middagstid är det läggdags för Nicholas. Alltid smärtfritt. Sen är det tv med Melania tills jag slutar.
Förstår ni att jag dör här nu?
Jag förstår. Därför är det dags för rematchning till framförallt en större stad och prioritering nummer två till större barn. Allt ska vara större. Over and out.
sååå kärt
För övrig så jobbar hennes man också här ibland, de målar huset just nu. Eller inte idag. Idag kom de hit för att flytta möbler. Helt plötsligt så kommer Erica ner till mitt rum och säger att de ska flytta upp soffan. Hejdå soffan? Nu har jag ett rum utan soffa MEN med ett tvbord. Erica sa att jag skulle få en ny. Om jag ens är kvar här då..
Tack emi för pratstuden idag, den gjorde verkligen allt!! Så skönt att veta att man har en liten person som jobbar för en borta i Chicago!! :D
PUSS
ARG
Jag tror ingen förstår sig på min ilska just nu. Det är helt sjukt. Jag är rädd för mig själv.
Billigt, onyttigt och korkat land!
Jag får väl åka själv eller något, ska dit har jag bestämt nu!!
Var på Walmart idag för att köpa lite dvd+r skivor så jag kan bränna alla bilder och musik jag har ifall min dator skulle dö (man vet aldrig vad som händer imorgon liksom) och det är så stöört billigt! 13 dollar för 30 dvd+r skivor!! Men det var inte det jag tänkte berätta, utan det roliga var att jag kom in i affären och de spelade JULMUSIK!!!!!!!! Sen hade de skyltat hur man hittade till "julavdelningen".. De hade även smällt upp en hylla med enbart juldvds. Är det verkligen jul snart? Känns som det är... september?
Skickade iväg ett paket till syster som fyller år nästa vecka med posten. Fattar inte hur jag ska kunna skeppa paket till familjen under jul? Det är ju så stört dyrt? Får skicka riktigt lätta saker. Typ, amerikanskt bomull. God jul familjen, lite amerikanskt bomull till er!!
Shit det är redan torsdag imorgon! tänka sig. Fast jag jobbar på frekväll så... kuul för mig!! Ska sitta med on demand hela kvällen. Hehe, on demand-räkningen kommer vara skyhög när jag är klar med den!! Och något nyttigt, men det finns inte sådant i det här landet.
Dagens skratt: Idag frågade Erica mig: "Do you have microvawe popcorn in sweden?"
PUSS
Montreal 2008/2009
Jag önskade nästan att jag hade en kameraman som följde efter mig och barnen och kunde plåta hur min dag ser ut.
Idag till exempel så satt jag och matade nicholas i min famn. Nej, då blir Melania avundsjuk och ska också vara i min famn. Gulligt kanske ni tänker, men det var inte så gulligt att ha en Nicholas i min arm, en flaska mjölk i min hand, en Melania som står på min mage och håller mig hårt runt halsen och skriker. Min andra hand var runt henne för hon typ gick på sin brorsa lite som det passade, och eftersom hon är chubby och han är tanigaste i världen går det inte riktigt att gå på honom om man heter Melania.
Så nej, inte så gulligt. Jädrans icke existerande kameraman, ville ju visa scenariot för er!!
Är SJUKT taggad inför montreal på nyår! Jag, johanna och raisa isåfall! Liksom, nyår de senaste åren har varit sisådär. Nyår är alltid överskattat, men nu ska det bli en ändring! Vi åker dit och övernattar två nätter, och får inträde på någon klubb och öppen bar för cirkus 350 dollar! Nu fattas bara nyårsblåsan.. och att johanna ska få ledigt över nyår.
Bara 7 veckor kvaar!!
PUSS
ps. när någon frågar när man var där kan man alltså säga: Jag var där 2008 och 2009! (fast det handlar om tre dagar vid årsskiftet men det vet ju ingen.. eller)
bara skit.
lika med tvåtusennio
Pratade med Erica om nyår igår och kanske vill de fira nyår i vermont = jag måste jobba på nyår = jag DÖR då.
KUL VA?!
gott nytt år på mig.
Första månaden gjord!
I fredags så satte jag mig på ett tåg mot johanna, frågade på tåget om jag kunde köpa en biljett till stamford. "visst" sa han och skulle gå och fixa det. När han kom tillbaka skrev han något på min biljett och sa: "it's all set" och blinkade mot mig och gick. Jaha, gratis resa är ju inte helt fel!!
Kom dit och åt sushi med johanna och raisa på mallet. Sen blev det bio, vi såg "the haunting of Molly Hartley". Öh, whats up med den filmen? Den var helt sjukt dålig. Se den inte!!
På lördagen så åkte vi till NYC och mötte emilia!! såå kul att se henne igen! Vi möttes vid central park vid fifth avenue och gick lite i central park. Men det var något barn maraton så det var för mycket folk där!! Fick dock se skridskorinken som är där, dit ska vi såå i vinter!!
Gick lite på fitfh avenue och kollade i allt för dyra affärer och åt sedan tidig middag på fridays. Sjukt otrevlig personal där.
Gick till times squere och var på sephora i säkert över en timma!! Så sjukt hur människor seriöst kommer dit för att sminka sig för utgång eller så. De har liksom sminkstationer där alla kan sminka sig. Jag vågade typ först inte ens prova något. Tycker det känns så fel!! Men det är väl en vane sak. Jag och johanna singade upp oss för medlemskap på sephora där man får poäng på det man köper och en födelsedagspresent.
Köpte den där filen och too faced lipinjection plumper. Det sticker så sjukt mycket med den på läpparna!!! Men den är bra, så try it!
Vi tog en taxi till SOHO och letade efter ett mysigt fik, men vi hittade inget direkt... Men SOHO var grymt mysigt och mycket trendigare folk där. Mer europeiskt typ. Så det var kul. Vi träffade på två olika svenska gäng där!! stört va?
Efter SOHO gick vi unt i bryant park och gick till park avenue och till hello kitty statyerna! SÅ FINA!!
All in all, en riktigt bra helg med oss tre återförendade. Bra firning av vår första månad här!! Idag var det exakt en månad sen jag åkte hit. Stört va?
PUSS
creepy värre!
Är nykommen från NYC nu!! Sitter i johannas rum och emi är inne i duschen. Äter Twisslers och Oreos. Mums.
Bilder och allt kommer sen, men först så känner jag att ett missförstånd måste redas ut.
Jag vill inte hem för att emi och johanna vill. Jag vill hem för tusen orsaker. Att de åker (när och om de gör det) är kanske bara en anledning av sååå många. Det är inte som man tror det är här. INGET ser ut som hemma. INGEN ser ut som hemma. Det finns ingen kultur, det finns inga trottoarer, det finns inga människor i min ålder i staden jag bor i. Städer är byggda efter hur lata människor är här. Så man kan sig fram med bilen så lätt som möjligt. Man kan inte gå i någon liten mysig stad och se människor. Det finns affärer längs vägarna, oftast med drive-through. Det finns outlets och mall, med mest bara klädesaffärer. Alltså, det är inte bara att "träffa" folk. Det finns ingen sådan mentalitet som hemma. Inga söta kullerstenar och gulliga små butiker. Samhällena och husen ser inte ut som hemma. ALLT är annorlunda, och självklart är det ett likadant sverige jag ville uppleva. Men jag har bott i Sverige i nitton år. Att bo här i ett år med allt detta som är så annorlunda från mitt "riktiga" liv känns just nu inte som något jag kommer göra. Jag åker hem när jag känner mig klar här. När jag har upplevt så mycket som möjligt. Men jag tänker inte stanna kvar här och må skit. Det kan jag göra hemma med mina vänner om jag nu ska må dåligt. Inte i en stad som är lika stor som Nälsta och det finns två andra aupairer i den staden. Och jag tänker inte umgås med människor som jag inte vill umgås med. VIll ni det? Bra, då har vi det avklarat.
Emilia berättade en sjuuuukt läskig historia (sann) om hur en av hennes kompis kompis hade åkt bil på en jätteöde väg mitt i natten. Och sen hade hon plötsligt sett en barnvagn som låg vält på sidan av vägen med barnkläder och leksaker utspridd. Hon fick panik och stannade, gick ut ur bilen för att kolla efter en bebis. Ingen bebis var där och hon gick tillbaka till bilen och åkte vidare. Sen efter ett tag så kommer en bil och kör jättenära henne med helljus och tutade och hon fick panik och körde vidare. Gasade på och körde. Bilen bakom fortsatte och sen tillslut åkte den på andra körbana bredvid henne och gör tecken för att veva ner rutan. Nej, det tänkte hon inte! Hon fortsatte och han blev helt galen och bara fortsatte helt galet att visa att hon ska ner med bilrutan. Tillslut gjorde hon det och han säger: "Du har en man i ditt baksäte".
Precis när hon vänder sig om så hoppar en man ut från baksätet.
ÄR INTE DET SÅ SJUKT JÄVLA STÖRT LÄSKIGT?!?!
BLÄÄ
Johannas värdmamma är sjuktfalsk, och får johanna att må dålig. Johanna vill inte rematcha, vågar liksom inte. Hon planerar istället på att stå ut i nån månad till och sen dra hem. Emilia lika så.
Jag trivs jättebra i min familj, verkligen! MEN, alltid ett men. Men jag tänker så här: Vad är det som håller mig kvar?
Och svaret är just de två tjejerna. För fler som de finns det inte inom räckhåll. Inte här i alla fall. Och om de åker, vem ska jag då skype med amerikansk tid? Vem ska jag träffa på helgerna och planera galna saker med? Jag kommer ju gå under. Självklart så finns det ju au pairer i mitt cluster som man kan umgås med. Men inte så. Inte som man kan PRATA med på det sättet. Förstår ni? Det är skillnad på att ha en vän som man kan fika med eller gå på bio med men that's it. Jag behöver mer än det..
När jag hörde de planera sina hemgångar så blev jag bara så sjukt illamående. Eller snarare är fortfarande. Vill inte åka hem, men jag vill inte vara här. Rematcha till ett annat ställe, fine. Känns ju nästan som att man måste ge det ett försök innan man ger upp. För jag vill inte åka hem av anledningen att två andra åker hem! Det är inte jag. Jag är starkare än så. Har jag väl tagit mig hit, kan jag försöka leva ut det till max. Efter regn kommer alltid solsken, eller hur..? Men då vet jag, om jag rematchar, att jag inte kommer komma till en familj som kan mätas med denna. Och inte vet jag heller om det kommer finnas människor i närheten där som jag känner att jag kan te mig till.
Alla, verkligen alla, har om och om sagt till mig hur avundsjuka de är på min förmåga att skaffa vänner fort. Och visst, det gör jag mer än gärna. Om det är några som jag VILL umgås med. VILL INTE umgås med tyskarna och fransyskorna här i området. Inget fel på dem, men jag klickade bara inte med dem som med MINA vänner.
Vill inte att det ska vara så här!!
Jag tänker inte låta det här tynga ner mig än. Den dagen, den sorgen. Fungerar inte att gå och oroa sig och må dåligt över vad som kan hända. Nu ska jag ta vara på den tiden jag är här. För vem vet hur länge till det är..
Ska kolla heroes nu, kan inte sova för tillfället..
