Oh my god. Jag har drabbat sådär härligt plötsligt av resfeber!!
Den kom som en bitch slap på tunnelbanan på väg hem när Sandra bombade mig med frågor om framtiden, vart jag kommer bo, om jag kommer gifta mig med en amerikan etc etc.

Jag blev helt plötsligt helt freakad på tanken av att jag åker om fyra ynka dagar, och jag inte vet vad framtiden har att ge mig. Eller mer viktigt, vart framtiden kommer befinna sig!

Min puls sprang hästlopp, min mage tänkte poppa upp de nyligen uppätna popcornen (bio med sandra och simon tidigare) och mina händer kunde inte förmå sig att trycka rätt på touch-screenen på mobilen för att sätta på lite musik för att lugna nerverna.

Musiken hjälpte. Tack gode gud. Ville bara hem och krama om mamma och vara där ett tag tills resfeber-slaget hade gått över.

Hon var inte hemma när jag kom.

Suck.. Så det är såhär det är att vara vuxen?

Fett jobbigt...