Jag är helt mör i min kropp. Vaknade 3:33 och storbölade. Jag hade nämligen drömt att det var 23 mars, min födelsedag, men ingen kom ihåg det. Jag blev tillslut arg för att ingen kom ihåg att jag fyllde 20 och sa det till min familj och mina vänner. Ingen brydde sig alls. Då blev jag jätteledsen och jag vaknade av att jag grät. Känslan var så hemsk så jag kunde inte skaka av mig den, så även då jag visste att det bara var en dröm så var jag helt förstörd. Och då kom istället allt upp. Jag kom på hur dålig min förra födelsedag var, jag satt på en färja hela dagen. Eftersom vi hade firat farfar hela helgen så hade alla glömt att jag fyllde år dagen alla åkte hem. Tragiskt va? Hela min släkt hade glömt att jag fyllde 19. Fast 19 är inget stort nummer så no biggie. Lite roligt att min mamma och moster kommer in och väcker oss på min födelsedag. Går ut, kommer in en sekund senare och sjunger till mig för de hade glömt att det var min födelsedag. Tack för den..

Anyways, så kom jag att tänka på att min födelsedag iår kommer väl vara i samma anda. Jag är en atlant ifrån min familj och mina vänner, och jag kommer vakna upp på min födelsedag och gå upp och väcka min unge och få massa skäll för jag väcker honom. Och sen kommer han ner och hittar sin yogurt i en skål (som i morse) och säger "oh when did you do this? A houndred years ago?".
Min 20års dag, på en måndag av alla dagar, kommer suga.

Efter jag hade tänkt på hur dålig min 20års dag kommer bli så kom jag att tänka på hur tragiskt det är att jag fyller 20. Hejdå tonåren, hejdå trygga barndom. Jag kom att tänka på att jag nog aldrig mer kommer att vakna upp i min säng i mina föräldrars hus och bli sjungen för. Hädanefter kommer födelsedagar vara något som är väldigt omagiskt. Det kommer inte vara som dagen innan jag fyllde åtta när pappa satt på min sängkant och sjöng sin nypåhittade sång "jag fyller åtta, i en grotta". Jag har alltid ansett att födelsedagar inte behöver vara massa fancy presenter, utan mer en dag då andra får chans att uppskatta den som fyller år extra mycket. Handlingar ger trots allt mer minnen än materiella saker.
Jag kom att tänka på en kasettbok jag läste när jag var sjukt liten. Den handlade om en skog (har för mig den hette smultronskogen?) och denna ekorre (?) skulle fylla år och satt och skrev en sjukt lång önskelista på allt han ville ha. När han skulle läsa upp den för sina vänner så var det ingen som ville lyssna, alla skulle springa åt olika håll och hade inte tid och blabla. Ekorren blev tillslut väldigt ledsen över att ingen brydde sig om att han fyllde år. Senare när han kommer hem helt uppgiven så är alla hans vänner där och de har anordnat en överraskningsfest! Alla bryter ut i en låt som finns någonstans i mitt minne, "hurra det är din födelsedag" osv osv. I slutändan bryr han sig inte om hans löjliga önskelista, han ville bara ha sina vänner hos sig.
Sedan den kasettboken så har jag alltid önskat att någon födelsedag så kommer någon att anordna en överraskningsfest åt mig medan de alla ignorerar mig. Jag var väl runt 5 när jag läste denna,15 år senare och det har fortfarande inte hänt.. Tur va att jag lever längre än så?

Vid detta laget grät jag så mycket, kunde inte hejda mig själv, att jag var tvungen att gå upp och hämta kotten och få tröst.
Jag kände mig så hjälplös och så liten att jag kände att jag behövde mitt 18 år gamla gosedjur att krama lite. Vet inte om det hjälpte... När jag väl tänkte på kasettböcker kom jag och tänka på en kasettbok som var min favorit. Kommer inte helt ihåg vad den handlade om, men det var min favorit för den hade min favoritlåt i sig. "ett rött litet hjärta i en kedja av guld". Denna låt kunde jag helt utantill och hela min släkt var helt fascinerad över det. Alltid när vi hade besök så fick jag sjunga den låten. Och eftersom jag redan sjöng den 24/7, ensam eller med sällskap, så var det ju inga problem för mig att ta i och sjunga på begäran. Så sjukt att man kommer ihåg sådant, det var ändå 15 år sedan.



Jag och kotten, när man var liten och bekymmerslös. Idag känner jag mig dock så liten, minus bekymmerlösheten dåra..

End of snyftstory, måste få lite sömn nu. Har väl sovit en fyra timmar allt som allt..