Varje dag runt 8-9 tiden så sätter sig min värdpappa ner och spelar piano. Han spelar inga klassiska stycken, nej han spelar depplåtar. Och han sjunger deppigt till dom, man liksom känner hans smärta när han sjunger. Hans favorit är "the first cut is the deepest". Han spelar den minst 2 ggr/dagen.
Jag hör exakt vartenda ord ner till mitt rum, så jag tar bara förgivet att grannarna är lika trött på hans deppspelande som jag.

De som har varit hemma hos mig när min värdpappa spelat vet hur han ser ut. Blundar och gungar med hela kroppen, tar i i de höga noterna så att öronen spricker.
Johanna försökte säga hej till honom i söndags när han satt och spelade. Det gick inte att nå fram till honom.

Påminn mig att inte spela deppiga pianolåtar om jag skaffar mig ett piano en vacker dag.

over and out,
PUSS