Åååhåhååhåhå vad arg man kan vara. Har bara lust att gå ut i från huset och inte komma tillbaka på ett tag.
Min unge tar kål på mig.
Hämtade honom på hebrew school nyss, när vi går ut frågar han: "can u zip my jacket?". Jag hann knappt ta blixtlåset i min hand när han säger: "Can u do it faster?!!". Det är då man inte ska dra upp blixlåset och bara gå därifrån, jävla satans skitunge som alltid ska ha den dära tonen mot mig. HAN, 9år har en attityd mot MIG, 19 år. Hatar sånt.
Sen när vi har kommit till vår dörr så ska han ta upp posten.
Han: "Sanna can u help me? It's too much!!"
Jag: "No, I can't right now 'cause i'm opening the door. And i'm carrying your bag and mine"
Han: "WELL YOUR NOT BEING HELPFULL"
Jag: "Well, I have to open the door so we can get in. Otherwise we'll both stand here with our hands full and the door is locked."
Han: "Then DON'T! I can just carry all this and die"
Jag: "Stop being such a baby jackson"
Han: "I'm not a baby, you're a baby. YOU'RE A BIG POOPY HEAD. Would a baby know 12 times 12? NO I DON'T THINK SO!!"

Asså herre min jävla jös. Hur ska jag klara av honom i månader till? Han är verkligen en dramaqueen och han är inte rädd att spela ut den rollen heller.

Försök också att förstå att den här händelsen på en minut spelas om varje sekund när jag är med honom.
Någon som vill byta liv, kanske?

Ikväll ska jag iaf ut, ta bort tankarna från jobbiga skitungar. Barna, Tenjune och 1Oak. Kommer bli grymt!

PUSS