Ja, nu har jag haft mitt möte med min värdfamilj. Och det gick bra. Inget speciellt, inget nytt riktigt. Jag ska helt enkelt inte göra de där extra sakerna som jag får betalt för, så jag går tillbaka till "normal" au pair lön igen. Vilket känns jätteskönt, för det var inte riktigt värt det.
Men ändå blev jag lite besviken att de inte sa att de inte längre ville ha mig kvar. För innerst inne vill jag inte stanna här. Har sådan ångest och en stor portion ilska av att vara i denna konstiga familj.
Jag sover så sjukt dåligt här, var helt underbart att sova hos malin där jag verkligen sov ut för första gången på fyra månader. I en bekväm säng!!
Jag vaknar alltid upp en timme innan jag ska gå upp för att jag är orolig att jag ska försova mig, och att snooza är helt enkelt uteslutet för jag kollar på klockan varje minut då. Summan av kardemumman: jag är alltid på spänd.

Sen är jag arg för att mitt rum är så tiny tiny, min säng är hårdare än ett golv, min dusch har en stråle som inte kan bli varm och det är så lyhört i mitt rum så jag hör ALLA steg de tar i detta hus. Sen har vi aldrig mat i huset och det irriterar mig något så otroligt, för det går alltid ut mest över mig eftersom jag är den som får äta nada till lunch och laga mat på ingenting.

Men samtidigt kan jag inte åka hem nu. Har ingenting att göra hemma. Så vad jag än gör och bestämmer mig för kommer det göra mig ledsen. Kul jul.

Just nu är det enda jag har i ögonvrån LA. Vilket bli av den 19 juni. Så två månader kan jag stå ut, sen LA och sen står jag ut så mycket jag klarar av tills det är dags för mig att åka hem. Hem och få köra bil, längtar så otrooooooooligt mycket efter att få köra!!!!!!

Och hamptons i sommar ska jag även hinna med, yaay!! Usch, måste börja spara pengar!

PUSS