Igår så började min värdmamma bråka med mig igen om att jag nu inte lagar rätt mat. Jag försökte förklara att jag gör mitt bästa på det hon köper, men jag kom inte hit för att agera proffisionell kock. Hon blev arg och skällde lite mer på mig, och sen kom min värdpappa hem och hon säger till honom att hon inte pallar mig och de sätter sig ner för att prata med mig. För femhundrade gången.

Så hon börjar med sina påhopp och min värdpappa förstår hur som helst min sida av saken men på något sätt så brister det inom mig. Antar att jag inte klarade av att hålla inne alla känslor jag har hållt inne den senaste månaden. Så jag tappar min tallrik på golvet och får en panikattack.
Såhär i efterhand var det ju sjukt pinsamt. Jag har aldrig fått en panikattack förut i hela mitt liv, och jag visste nog inte att jag hade det förrän min värdpappa sa det när jag satt där i soffan med huvudet mellan benen och kippade efter andan.
Det var sjukt läskigt och jag är förvånad över hur min kropp reagerade när mitt huvud absolut inte såg det här komma.

Min enda förklaring är att jag helt enkelt har mått sämre än vad jag har velat inse.

Anywways, min värdmamma blev helt chockad och började gråta hon med. Idag fick jag ett mail av henne där hon skrev förlåt att hon har tagit ut all sin stress och ilska på mig. ETT MAIL! Är man 50 år så skriver man väl inte mail och säger förlåt för sånna saker? Eller har jag fel?

Jaja, only time can tell vad som händer nu..

PUSS

update: nu har min värdmamma sagt förlåt in person också, så det var väl positivt..