Det är det här jag menar, ett år av en enda berg-och-dal bane tur!!
Nu, 40 minuter senare mår jag sååå mycket bättre. Det är enbart för jag fick prata av mig med Johanna och Emilia om allt och de känner ju faktiskt samma saker. Vi flummade och jag vet inte ens vad vårt samtal handlade om till slut. Alla pratade om sina egna saker.

Har dock bestämt mig för att skriva en bok. En bok om det här året enligt våra sex ögon, för jävlar vilken bok det skulle bli. Är helt hundra procentig seriös. Den ska heta: 6 ögon på en berg-och-dalbana. Eller kanske: "Vafan gör jag här?". För den frågan är nog en au pairs gråa moln. Så fort något går emot en här blir det tusen gånger värre och allt man kan tänka på då är: varför är jag här? Sen 10 minuter senare kan det helt vända och man får tårar i ögonen när man tänker på att det inte alls är långt med ett år. Kanske borde döpa boken: "Ett år som schizo"....

På tal om schizofrena så har Melania en grov sådan. Hon vet ju verkligen inte vad hon vill. Och sen gillar hon de skummaste sakerna. Typ som att tugga på isbitar, hennes favvogodis. Hon gillar inte ens pannkakor. Idag gjorde hon iofs något gulligt, men enbart för att göra Erica avundsjuk. Hon pussade på mig. Inte en gång, jag blev bokstavligt talat våldtagen av pussar från en inte ens tvåårig liten flicka med afro. Jag smälte lite. Det höll i ungefär 10 minuter, då hon låg på golvet och skrek: NONONONONO (nytt favvoord...) och grät. kul jul. och det är det ju snart?

Godnatt, nu orkar jag inte längre med  min hjärna. Läste i cosmo att man bränner kolhydrater i sömnen och det kan ju behövas efter mitt tröstätande.

PUSS