Asså ååååh jag är helt kääär!
Först när Jackson kom hem så ba sprang han till mig och sa: SANNA! och gav mig en jättekram! SÅ SÖT!
Sen fick jag träffa deras "lilla" hund Jane. Knubbigaste hunden jag någonsin sett, haha!!

Och nu kom Rich hem, och gav mig en present!!! Jag fick speciella popcorn från någon popcorn affär i city!! För att jag sa att jag älskade popcorn och kommer från en popcorn familj!! SÅÅ SÖÖT!
Var två olika på popcornen, ena caramel och andra cheddar. MUMS!!

Jag är kär.

PUSS

FRAMME!
Jaa hörni, nu sitter jag i mitt nya hem, ett townhouse i Brooklyn. NICE!
Min största väska vägde sisådär ett tusen kilo. Fick hjälp av två karlar från tåget till informationsdisken på grand central. Måste sett lite divigt när jag gick och bar mitt handbagage och hade två stora karlar efter mig med mina väskor, HAHA. Men jag är evigt tacksam till de snälla männen! Det är det jag gillar med usa, människor pratar mer och är mer hjälpsamma. I sverige hade jag definitivt fått bära allt själv. 

Ja en vild taxitur senare (som vanligti nyc) så kom jag då till mitt nya hem. Så himla fint det är! Trodde det skulle vara mycket mindre eftersom det är ett townhouse men det är jättehögt i tak och stor och luftigt. So far so good. Har dock inte sett de två andra våningarna än.. 

Har också packat upp nu, det är skönt. Och ikväll ska Rich, pappan, ta ut mig och jackson på middag. Efter det så möter jag upp johanna. Om jag bara kan få ringa lite samtal, måste ringa till harald och co och sen till johanna as well.. Men mamman jobbar och pratar konstant i telefonen.. Hmm hur ska det här gå till.. 

PUSS 

För att kort svara på Maries kommentar: Jag flyttar till Brooklyn!!

Ja, jag träffade då familjen idag och åkte till något diner och åt lunch. De var suuper trevliga och glada och pojken är såå söt. En riktig mammas lilla gullegris. Så jaa, vi matchade helt enkelt. Så jag flyttar till Brooklyn nu i helgen (!!)!

Jag ska bli en new yorkare! Schemat är asbra, fixa honom till skolan. Ledig på dagen, hämta honom på skolan och ta med honom till aktivitet alternativt hem. Är ledig hela fredag till lördag eftermiddag då de går ut. De kommer hem tidigt så de sa att jag kan även gå ut på lördagskvällarna. Ledig söndag as well.
Får ett metrocard också. Så ja, jag är lycklig nu!!

Kanske ska byta namn på bloggen också...?

PUSS

Herregud vilka timmar jag har nyligen upplevt.
När johanna hade jobbat klart så kom hon och hämtade mig och raisa hos raisa. Observera att de bor på samma gata. Skäms ska vi göra!
Hos johanna så renasade jag och raisa hennes kök. Johanna var orolig, och det skulle jag också vara om jag blev släppt ut med fria tyglar i ett kök som innehåller allt fett i världen. Jag borde komma med en sån där skylt: "Mata ej fåglarna" fast mer "Släpp inte ut mig bland mat".

Vi hann hur som helst med tåget utan stress den här gången. Tack och lov.
Vid grand central så blev vi upphämtade av robbie, promotern. Vi åkte till någon resturang/bar och åt smårätter och drack sangria. Efter maten kom ett helrör in, och då blev det lite vildare. Kort efter det så kom två limousiner och hämtade upp oss och körde oss till Kiss n fly i meat packing district. Det var inrett med löv i taken, johanna var impad.
Efter två helrör så vart det röj.
Vi hade kul och träffade mycket nya människor, alltid kul!

Gillar toaletterna i USA. Alltid människor som jobbar där, eller vakter som öppnar dörren till toan för en. MYS
Raisa fick till en bra kommentar till en av toavakterna: "Your real brother or your brother from the höööd" hahaha astråkigt men åh så kul det var då.
Kiss n fly toan hade godis och minttabletter och hårprodukter och jaa, allt en tjej kan tänkas behöva under en utekväll.

Orkar inte gå in på detaljer nu för jag har varit vaken i 40 timmar. Melania, jag och johanna hänger. Melania är sjukt rolig idag. Hon och johanna har verkligen bondat. Mina favorit USA tjejer.

Imorgon ska jag träffa brooklyn familjen, såååå roligt det ska bli!! Rich, värdpappan ringde upp mig idag och presenterade sig som: "Rich, hopefully your new hostdad"
aaw, helt kärt.

Ska lägga melania nu, hon trackar johanna.

PUSS

Nu är det alltså dag ett på rematchningen.
En familj har ringt mig, eller lämnat voicemail. 20 minuter utanför Washington DCs downtown.
Fyra andra familjer har fått mina uppgifter och kommer att ringa: En i Columbus, Ohio. En i Boston. En i Colorado. Och en i Stamford, där johanna bor!

Alltså, det går undan här!!
Ska bara inte ta någon i panik. Känner mig lite stressad. Andas Sanna, andas.

PUSS

Så, idag var D-dagen.
Jag pratade först med min counselor efter au pair mötet. Jag storbölade mig igenom det. (observera att det var FÖRSTA gången jag grät sen jag kom hit)
Men hon var väldigt förstående och sa att rematch får det bli och att hon kommer hitta mig en familj! Är nämligen överskott på aupairer i rematch nu så det är svårare att hitta en familj. Som tur är kan man rematcha en längre tid om man har någon annanstans att bo, och jag har ju mammas kusin på long island som jag kan bo hos i värsta fall.

Sen när jag kom hem så gick jag ner och ringde Johanna som peppade mig inför mitt tal med Erica och Nick. Gick upp och vad hittar jag där? DE HAR GÄSTER!
Helvete tänker jag och leer mig igenom en hel middag och eftersnack och allt sånt. Självklart så kommer allt det typsiska upp på tal som ska komma upp på tal när man gör slut med sin familj. "Du är så lycklig att ha den här familjen och de här barnen" "Din mamma måste vara så stolt över dig, du är verkligen en enastående 19åring!" "Visst ska florida bli kul sanna?" "Vi ses snart igen Sanna!!" "Du kanske kan göra det här och det här?" "Du måste åka dit under blablabla".
Jag lovar, ALLT vi pratade om handlade om mig i den här familjen i framtiden. Var sjukt jobbigt. SÅ typiskt!

Men sen gick gästerna och jag sa att jag behövde prata med dem. Vi sätter oss ner och jag börjar stört böla, igen. Berättar allting så bra jag kan. Erica sitter och stirrar på sina fötter, nära tårar. Och nick var verkligen klippan. Han pratade och la in vissa skämt för att lätta upp stämningen och förstod och verkligen stöttade mitt beslut. Sen när vi pratat klart och jag förklarat att någon au pair kommer bli lyckligt lottade i den här familjen om de gillar området. (Finns nog ingen bättre familj än den här!!)
Nick går fram och kramar mig (Liksom mannen i huset som är så macho) och jag gråter. Erica börjar gråta och jag och hon står och gråter i varandras famnar ett tag innan vi säger godnatt.

Seriöst, känns som jag gjort slut med en pojkvän.
No kidding.

Jag tror ingen förstår sig på min ilska just nu. Det är helt sjukt. Jag är rädd för mig själv.

Är nykommen från NYC nu!! Sitter i johannas rum och emi är inne i duschen. Äter Twisslers och Oreos. Mums.
Bilder och allt kommer sen, men först så känner jag att ett missförstånd måste redas ut.
Jag vill inte hem för att emi och johanna vill. Jag vill hem för tusen orsaker. Att de åker (när och om de gör det) är kanske bara en anledning av sååå många. Det är inte som man tror det är här. INGET ser ut som hemma. INGEN ser ut som hemma. Det finns ingen kultur, det finns inga trottoarer, det finns inga människor i min ålder i staden jag bor i. Städer är byggda efter hur lata människor är här. Så man kan sig fram med bilen så lätt som möjligt. Man kan inte gå i någon liten mysig stad och se människor. Det finns affärer längs vägarna, oftast med drive-through. Det finns outlets och mall, med mest bara klädesaffärer. Alltså, det är inte bara att "träffa" folk. Det finns ingen sådan mentalitet som hemma. Inga söta kullerstenar och gulliga små butiker. Samhällena och husen ser inte ut som hemma. ALLT är annorlunda, och självklart är det ett likadant sverige jag ville uppleva. Men jag har bott i Sverige i nitton år. Att bo här i ett år med allt detta som är så annorlunda från mitt "riktiga" liv känns just nu inte som något jag kommer göra. Jag åker hem när jag känner mig klar här. När jag har upplevt så mycket som möjligt. Men jag tänker inte stanna kvar här och må skit. Det kan jag göra hemma med mina vänner om jag nu ska må dåligt. Inte i en stad som är lika stor som Nälsta och det finns två andra aupairer i den staden. Och jag tänker inte umgås med människor som jag inte vill umgås med. VIll ni det? Bra, då har vi det avklarat.

Emilia berättade en sjuuuukt läskig historia (sann) om hur en av hennes kompis kompis hade åkt bil på en jätteöde väg mitt i natten. Och sen hade hon plötsligt sett en barnvagn som låg vält på sidan av vägen med barnkläder och leksaker utspridd. Hon fick panik och stannade, gick ut ur bilen för att kolla efter en bebis. Ingen bebis var där och hon gick tillbaka till bilen och åkte vidare. Sen efter ett tag så kommer en bil och kör jättenära henne med helljus och tutade och hon fick panik och körde vidare. Gasade på och körde. Bilen bakom fortsatte och sen tillslut åkte den på andra körbana bredvid henne och gör tecken för att veva ner rutan. Nej, det tänkte hon inte! Hon fortsatte och han blev helt galen och bara fortsatte helt galet att visa att hon ska ner med bilrutan. Tillslut gjorde hon det och han säger: "Du har en man i ditt baksäte".
Precis när hon vänder sig om så hoppar en man ut från baksätet.

ÄR INTE DET SÅ SJUKT JÄVLA STÖRT LÄSKIGT?!?!