Seriösa sanna...

Kom nyss hem. Eller stod utanför och pratade med Raisa i telefon i typ en halvtimme...? Har ingen aning om hur länge det var, kunde likagärna vara 10 minuter som 1 timma.
Kändes iaf bättre när vi la på.
För när jag gick av tunnelbanan fick jag en tanke. Den slog mig så hårt att det var som att stoppa huvudet i ett kar med isvatten. "Vafan gör jag här? Seriöst, vad gör jag egentligen här?" Kändes som om någon hade trampat på mina lungor.
Jag försökte hitta svar på frågan, men jag kunde inte! Det gick inte, det var som en fråga på ett prov som man vet man har pluggat till men man kan bara inte få ut svaret. Hur läskigt som helst.
Ska inte ens ta upp vilka saker som får mig att tänka så här, men antar att när man är arg/ledsen så är det lättare att fly ifrån sina känslor än att faktiskt ta itu med dem. Ibland är det inte bara lätt att vara en 19årig au pair själv i ett land man inte förstår sig på.

Eller, jag är ju inte själv. Är så himla glad att jag har Raisa och Johanna. Seriöst, skulle jag klara av mitt år här utan att veta att jag inom räckhåll normala människor som är som mig? Förstår mig inte på människor som gillar att hålla känslor och problem inom sig. Jag skulle gått under om inte jag hade människor att prata ut allt jag känner med. Men then again är jag väldigt öppen med hur jag känner.
Eller okey, komiskt nog så har jag kommit på mig själv att inte alltid vara så öppen för hur jag känner.
Men det ska det bli ändring på! Eftersom jag inte kan jobba på min karriär här med det här jobbet, får jag istället ägna mig åt att jobba med mig själv. Att bli en bättre människa helt enkelt.

Jävlar, jag hade mycket att skriva idag som hade inget annat än... mig att göra. Men sen är den här bloggen ganska mycket om mig. Ni får stå ut, lovar att skriva något roligt imorgon istället.

PUSS

ps. ni får en fin bild att titta på. Så ska jag komma hem. Krävs bara ett x antal operationer och om någon vet någon lösning på hur jag blir längre, hojta till!!


adriana lima


ps igen. jag kan inte lova att jag INTE kommer hem sådär. Höhö, man vet ju aldrig. Är på god väg. Vi har ju samma... ööh hårfärg?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0