Jag lever, jag har inte dött. Även fast det ibland känns lite som det faktiskt.
Men linus är här!! Känner mig så lugna och harmonisk och behärskad, för just nu när jag är med henne lever jag mitt riktiga liv. Men det är ju så det är, mitt liv hemma är ett liv som jag har pausat och mitt nya liv här har jag precis skapat upp. Helt själv, utan någon som helst säkerhet. Vilket nu börjar visa sig att den där säkerheten man har hemma har man INTE här. Lika snabbt som man bygger upp sitt liv här kan det falla i sär. Men då antar jag, eller hoppas, på att det är lika lätt att bygga upp ett nytt.
Känner bara att jag inte har riktigt någon ork för det egentligen, men känner inte heller att jag vill åka hem nu.. Även fast det skulle vara den lättaste utvägen, så är inte alltid den lättaste utvägen den rätta.

Man lär sig verkligen nya saker dagligen. Och förundras över dem. Som att människor som man hade höga tankar av kan hamna så lågt i ens ögon bara efter en dag. Blir så chockad ibland över människor sätt att bete sig vid en viss ålder. Och det handlar verkligen om allt från min unge på 9 år till mina värdföräldrar på 40+. Fast åldrarna där emellan förvånar mig alltid mest.

Jaja, nog om det här. Ut med det gamla och in med det nya, läge för det med tanke på att ett nytt år börjar om några dagar! Jag säger hejdå till:
- Drama
- Osäkra människor
- Mitt slitna hår
- För lite aktivering
- För mycket tänkande

Jag välkomnar med det nya året:
- ETT FINT HÅR (absolut viktigaste.. höhö)
- Mogna människor
- Mer uppskattning av mitt liv hemma i Sverige
- Mindre tänkande, mer av handligarna
- Ett bättre jag
- Fler resor

Så, det är så jag ser på slutet av 2008/början av 2009.
Men nu ska jag göra mig iordning för att ta mig ann ett till försök med madame tussaude's med linn. Kön igår var dödlig, inte att leka med alla turister som befinner sig på New yorks gator just nu. Vill döda de allihopa (förutom linn dårå, hon är en snäll turist)

PUSSPUSSPUSS