Ångrar varje sekund att jag gick ut. Först när jag gick ut så var det vit snö, ljust ute och snön var kvar på marken. Men det höll i en sekund, för sen blev det helt plötsligt jätteblaskigt!! Tog bussen till downtown brooklyn och jag mådde bra då. Gick av, väntade utanför subways för att möta Marie. Ingen Marie kommer. Tiden går, bussarna kommer och går, men INGEN MARIE. Marie hade nämligen helt åt helvete missförstått vart vi skulle mötas, sen gick hon fel. Sen gick hon fel igen! Så jag stod där, blöt om mina fötter och frös om mina tår något sånt otroligt. Smärtan var hemskt, trodde jag skulle svimma där eller i alla fall få en mindre hjärtattack. Höll också på att börja gråta för jag var så kall.
Gick (läs:vankade) in på subways och väntade där istället. Mina tår tinade upp, ooooh vilken härlig känsla.
Marie kommer seriöst inte, jag beställer en äcklig mackjävel för att få vara där längre. Marie kommer. "Jag måste gå nu och hämta upp mina ungar". HÖHÖ, gick till bussen för att åka hem. Bussen kommer inte, inte den efter det heller. Panikkänslorna börjar komma igen. Vill gråta, få hjärtattack eller bara dö.
Tog subwayen istället, går hela vägen hem och håller mig varm genom att gå in i varje affär.

Är hemma nu och förbannar mig över att jag ens gick ut. Helt blöt är jag. Fattar inte att vi människor är så osmarta som lever under dessa tider. Kolla bara på björnarna, de har vett nog att gå i ide när vintern kommer.

BLÄ